Om att låsa sig ute och ha delat ut extranycklar!

I den sista tiden har jag konfronterats en del med frågeställningen omkring huruvida en annan person egentligen kan guida någon annan hem till sig själv.
Igenom ett helt liv har jag på olika sätt sökt vägen hem till mig själv. Olika faser med olika grader av förståelse och behov har lett mig igenom allt från shamanism till taosim och idag har jag funnit en djup glädje i det helhetssystem som yogan utgör.
I min värld är all dessa spirituella uttryck en del av en större väv, koncentrerade mönster som talar till oss vid olika tillfällen i livet.
När jag ser tillbaka på min egen resa har alla dessa spirituella praktiker givet mig viktiga nycklar på vägen. Jag har haft behov för hjälp då jag stått framför stängda dörrar och inte vetat hur jag skulle komma in (eller ut:-).
I botten av många spirituella traditioner ligger förståelsen att alla redan är "hemma", men av olika skäl och programmeningar har vi låst oss själva ute.
Många människors längtan efter externa ting och andra människor är i grund och botten längtan om att komma hem till sig själv.
Yogan har utförligt dechiffrerat människans villovägar och förutsättningar och utvecklat ett hållbart system för dom som önskar att bli fria från lidandet och bli fri från Samskara.
För mig är det av avgörande betydning att jag i den fas jag befinner mig, kan läsa och höra och möta andra människor som redan gått vägen eller som är längre än jag på vägen. Människor som gjort sig erfarenheter om sinnets villovägar och om våran sanna natur.
Jag har ingen längtan efter en personifierad guru men däremot efter lärare som kan få mig att spänna bågen. De kan komma till mig som Patanjalis Yoga sutra eller som en satsang på nätet med Adyashanti. Det kan linkas till mig av vänner som läst eller hört något spännande, böcker som refererar till böcker, yogalärare som refererar till varandra eller till vetenskapliga artiklar och på så sätt betraktar jag mig ingå i en värlsomspännande och tidslös interaktion där allas erfarenheter spelar en roll. Om jag inte redan hade en förståelse för sanningen skulle jag inte kunna igenkänna sanningen men min programmering, min samskara är fortfarande så pass dominerande att  jag ofta mister förbindelsen till den.
Betyder detta att jag är osjälvständig eller att jag är en vindflöjel som blåser hit och dit?
Jag vet inte, det ända jag vet just nu är att det är oerhört skönt att ha lagt ut några set "extranycklar" så när jag låser mig ute (vilket jag gör en del:-) så vet jag att komma in igen.

är ättiksgurkan sur eller söt?

Min ekonomi har alltid varit tunnsliten.
Jag har så länge jag kommer ihåg försökt att lista ut varför jag inte förmår att komma över en slags ekonomisk fattigdomströskel, som om en stor elefant står i dörröppningen och spärrar för all genomgång.
Att man präglas av den tid och kultur man växer upp i är givet, och det handlar om att se igenom mönsterna så att man förmår att leva mera utifrån sitt sannare själv. I en fas i mitt liv har jag trott att min konstanta oförmåga att skapa ekonomisk växt och överflod har speglat mina egna personliga brister. Så mina tankar om mig själv ha varit synonyma med hur mycket pengar det var på kontot. Idag är jag inte säker på att sammanhanget är lika simpelt.
Gina Lake skriver:"We tend to take experiences of limitations personally. We think we shouldn´t be having that experience or blame our self for it./..../Limitation is especially difficult for the ego becuase the ego are under the illusions that it can make life better. When faced with the sense of powerlessness produced by some limitation, the ego suffers greatly. It´s ashamed and angry over not being able to manifest what it wants. Enligt Gina Lake upplever vi först sinnesro när vi förstår att; "Limitation has a great value becuase it develops our patience, restraint, self-reliance, and other positive qualities. It shapes us like nothing else can. It also motivates us to cultivate talents and skills we might not have developed otherwise.
Så kanske ska jag bara släppa taget. Kalla det Dharma, något jag reder upp i det här livet som jag inte själv förstår, eller kanske inte ens reder upp men som en erfarenhet. Att erfara penningnöd, att leva på ett hängande hår och göra underbara saker med livet på trots. Att stå andaktsfulla ute i vårkvällen med barnen och höra tranorna trumpetera över dalen och njuta värmen i huset när vi kommer in igen och veta att vi har ved nog till att hålla huset varmt och att ungarna kan få ett bad också imorgon.
Det låter som att jag romantiserar eller vill glorifiera men jag menar inte att det att ha pengar inte betyder att man inte kan värdesätta ett varmt bad. Jag sätter inte upp fattigdom versus rikedom. Det är två olika erfarenheter, och ingen av dem är sett i ett kosmiskt perspektiv mera värt än det andra, det ger bara olika infallsvinklar.
Man lever nödvändigtvis inte mera autentiskt för att man inte har några pengar och heller inte är man nödvändigtvis mera lycklig för att man har dom. It´s all a state of mind!:-) Gina Lake påpekar: "The struggel against a limitations is what causes suffering not the limitation itself."
Det är skitjobbigt att vara utan, men det är bara en känsla och den går över, och så kommer den igen och så försvinner den och kommer igen. Det är mina tankar om begränsningen som skapar lidandet. Inte begränsningen i sig själv!
Så om jag kan börja låta bli att förebrå mig själv kanske jag förmår det som yogisarna kallar aklishta, att skapa ett nytt utgångspunkt för att upphäva gamla uttjänade mönster, och detta kan skapa mindre lidande och mera frihet inom mig.
Att jag kan göra jokes när jag står med näsan inne i kylskåpet och stirrar på en gammal ost och en burk ättiksgurka när barnen behöver en ordentlig matsäck, vad visar det?, att jag släppt taget om att ta livet så jäkla allvarligt eller att jag är klar till en utredning hos socialmyndigheterna?

"Här kan du inte bara sitta och lata dig!"

Solen skiner från en klarblå himmel. 3 frostgrader i morse men nu värmer solen och tulpanerna reser sig upp igen efter att ha spelat döda i rabatterna. Barnen är skjutsade till skolan och jag sitter mot uthusdörren med en kopp kaffe och lyssnar till fågelsången. Bofinkar, sädesärlor och en hackspett borta ifrån skogen, den späda grönskan lyser i morgonljuset. Att bara sitta här nu- att vara- vad är viktigare? Att tillfullo uppleva och bevittna skapelsen som vecklar ut sig här och nu. Egot mumlar dovt i bakgrunden som åska, den är orolig och otillfreds:-"Här kan du inte bara sitta och lata dig!"
Ett av barnen utbrister igår efter att ha kommit hem från skolan:-"Du bara latar dig hela dagarna, du måste jobba!!Hur ska vi klara oss???Han är orolig men också lite avundsjuk. Han speglar en bergfast hållning som bor i oss alla, en hållning som kommer ur Egots betingningar och som ingår implicit i vår programmering. Båda barnen tycker att det är fusk att jag är hemma och gör saker som jag tycker är kul hela dagarna när de måste vara i skolan varje dag och ha tråkigt!!!
Jag förstår dom 100 procent och jag har inga starka argument för varför de måste gå i skola, just nu är det bara en del av deras liv.
Ekonomin är Egots trumfkort, man skakar alltid när man ser Egot drämma det kortet i bordet, det slår ut allt annat. Men bara om man spelar Egots spel.
Om man betalar ifrån en kassa som alltid är halvtom eller "bara har några få ören kvar" ¨ en kassa som aldrig innehåller nog, så är det så det är. Om du tar samma innehåll och betalar utifrån den hållning att kassan är halvfull, har några ören kvar och betalar det som ska betalas, så är det så. Summan i de båda kassorna är lika stor men din känsla är väsentligt annorlunda. Oro och bekymmer följer den första medan det andra är problemfritt.
Om vi zoomar ut och ser allt ifrån Essensens utgångspunkt (det allomfattande eller gudomliga om du vill) så uppfattar Essensen våra handlingar från det första exemplet som begränsning, den dominerande tankegången är otillräcklighet och vår handling är genomsyrad av brist. Essensen i sin altomfattning uppfattar inte att vi bara försöker att förutsäga och kontrollera vår ekonomiska situation och att bekymmer och oro är en del av det konceptet. Essensen uppfattar hur vi stryper flödet och kan därför inte komma igenom till oss.
Egot vill ha kontroll, därför styr den oss in i livssituationer där vi kanske ofta kompromissar väldigt hårt med vårat välmående. Egot satsar på ordning och reda, pengar på fredag. Effektivitet och hårt jobb, inte ligga och lata sig och att bara ha kul har aldrig betalat sig! Det här är Egots uppställning och den gör bara det den är programmerad till, det vill ha trygghet, det vill kunna förutsäga allt som kommer att hända, det vill vara säker på att det finns pengar till hyran och att de hopsparade pensionspengarna kommer att räcka till minst en utlandsvistelse om året när det är dags att gå i pension. Men grejen är ju att oavsett om du har fast jobb och sätter in på ditt pensionssparkonto varje månad, så upplever du kanske bara stundvis en känsla av kontroll.
Den kontroll och trygghet som Egot önskar är en illusion.
Om du lever ett liv som är styrt utifrån Egot kommer du alltid att uppleva livet som stressande, otillfredsställande, osäkert, bekymmersamt då Egot aldrig blir tillfreds. Egot är kroniskt otillfreds det vill alltid ha mera eller mindre av det som är. Det är så det fungerar.
Träder man däremot in i nuet och ger det sin fulla uppmärksamhet kommer man i kontakt med Essensen. Essensen talar till dig genom intuition, impulser och lust, inte den spända begärsbetonade lusten, men en djupare mera fredfull lust. Låter man Essensen verka igenom sig på detta sätt så kan man slappna av och låta Essensen styra inflöde och utflöde till pengakassan, en bättre bankir finns nämligen inte och kanske kanske inte följer det en pensionssparkonto med.

A lifechanging and uplifting book about radical happiness!

A review I published in Amazon.uk:

A few years ago I read "A New Earth Awakening to Your Life's Purpose" by Eckhart Tolle. At the beginning of the book, he writes that the reading would change my life. I have always felt a little resistance when writers claim they can change me with there writings without knowing me. But in this case Tolle was right. During the reading, I experienced how he opened a new perspective of life, and it has forever changed my inner sense of living.
After Tolle's book I was looking for other teachers who have experienced what is called an awakening. I searched in particular for women who had experienced awakening. After some searching, I found Gina Lake a spiritual teacher from Sedona,USA and I responded with the the same resonance to her teachings that I had responded to Tolle. I began to follow Gina's blogs and read some of her books which I downloaded from her website. I saw and heard interviews with her, which is available on her site www.radicalhappiness.com and on You Tube.
"Embracing the Now" is according to Gina Lake one of her major books and in my opinion contains the same life-changing potential as Tolle's book "A new Earth". Gina Lake takes a similar standpoint as Tolle and other nondual teachers such as Adyashanti, when she describes the journey to awakening.
She describes in detail the Ego's role in our lives, how it prevents us from experiencing true joy and peace of mind. In short chapters she dismantles the Egoic Mind in a clear and comprehensible way. She describes how the Ego defends itself against what is going on in the moment, and how the Ego always is chronically dissatisfied. The Ego has a tendency to focus on whether there is too much or too little of something in the present moment. The Ego obscures the moment with plans, fantasies, dissatisfaction, worries and fears etc. which always leaves us feeling a little out of sync with life. "When we agree with he Egoic mind, we feel like a victim or like we have a problem to fix. When we do not agree with it we just experience the moment as it is, without the ego's negative influence." Turning our attention into the moment is the only thing that can give us the joy and serenity we so strongly long after and its only in the moment that we can be in touch with what Gina Lake describes as the Essence. The Essence is our initial rise, our origine, our true identity. Gina Lake defines the Egoic Mind as a kind of programming that Essence creates to experience its diversity. When we confuse Egoic conditioning with our true selves, we experience suffering."When we experience life as Essence, we are at peace, and-when we are experiencing life as the ego, we are unhappy. It's that simple." Turning our attention into the moment provides that the Essence more easily can work through us and lead us into more productive and optimal life situations. One way to check up whether we live from the Egoic Mind or from Essence is if we experience a feeling of compression and negativity or a sense of joy, flow and opening. "Essence drives us to fulfill our life through inspiration and urges, not trough shameful feelings of inadeqacy as the ego does "A recurring theme in the book is the thoughts impact on our lives. Gina Lake distinguishes between functional thinking and thinking sprung from the Ego. Her defenitions of how problematic thinking make our lives is illustrated in provocative but very uplifting ways.
It is not an easy task to downplay Ego-dominance but in a loving way Gina Lake shows us that we really have no other choice if we want radical happiness in our lifes. Gina Lake is able to convey the problems that many of us face every day, infact in every moment. She puts the spotlight on the sore points of being human and then shines the way out for us: Accepting the moment just as it is, to let go of the Egos dominance and open ourselves up so that something larger can work through us. During the reading, it dawned on me that after this book it will be impossible for me to neglect my own Egos negative influence on my life and when I read her final question to me, the reader: "Are you willing to Be at Peace?" I had only one answer.

 

Svenska:

För några år sedan läste jag  "En ny jord" av Eckhart Tolle. I början av boken skriver han att läsningen skulle förändra mitt liv. Jag har alltid känt ett litet motstånd när jag stött in i författare som hävdar att de kan förändra mig utan att känna mig. Men i det här tilfället fick Tolle rätt. Under läsningen upplevde jag hur jag långsamt öppnades ut mot ett nytt livsperspektiv, och det har ändrat min inre livskänsla permanent.

Efter Tolles bok sökte jag efter andra lärare som upplevt det man kallar en uppvakning. Jag sökte i synnerhet efter kvinnor som var upplysta. Efter en del sökande stötte jag in i Gina Lake och något i mig responderade  med samma genklang som jag hade upplevt med Tolle. Jag började följa Ginas Bloggar och läste några av hennes böcker som går att ladda ned från nätet. Jag såg och hörde de intervjuer med henne, som finns tillgängliga på hennes site www.radicalhappiness.com och på You Tube.

"Embracing the Now" anser Gina Lake vara en av hennes viktigare böcker och enligt mig innehåller den samma livsförändrande potential som Tolles böcker. Gina Lake tar en liknande utgångspunkt som Tolle eller andra nonduala lärare som t.ex Adyashanti, när hon beskriver vägen till uppvakning.

Hon beskriver utförligt om Egots roll i vårt liv, hur det hindrar oss från att uppleva sann glädje och sinnesfrid. I korta kapitel demonterar hon Egot på ett klart och lättfattligt sätt. Hon beskriver hur Egot värjer sig mot det som försigår i nuet, då Egot alltid är kroniskt otillfreds. Det vill alltid ha mera eller mindre av det som existerar i ögonblicket. Nuet skyms av egots planer, fantasier, missbelåtenhet, bekymringar, rädslor etc vilket alltid får oss att känna oss i osynk med tillvaron."When we agree with the Egoic mind, we feel like a victim or like we have a problem to fix. When we don´t agree with it we just experience the moment as it is, without the ego´s negative influence." Att vända sin uppmärksamhet in i nuet är det ända som kan ge oss den glädje och sinnesro vi så starkt längtar efter, då det endast är i nuet som vi kan vara i kontakt med det som Gina Lake beskriver som Essensen. Essensen är vårt ursprungliga upphov, det är härifrån vi kommer, våran sanna tillhörighet. Egot är en programmering, en form som Essensen kreerat för att uppleva sin mångfald. När vi förväxlar Egots betingningar med vårat sanna jag upplever vi lidande."When we experience life as Essence, we are at peace; and when we are experiencing life as the ego, we are unhappy. It´s that simple." Att vända vår uppmärksamhet in i ögonblicket gör att Essensen lättare kan jobba genom oss och leda oss in i mera fruktbara och optimala livssituationer. Ett sätt att ta tempen på om vi lever utifrån Egot eller utifrån Essencen är om vi upplever en känsla av trånghet och negativitet eller en känsla av lust, ström och öppning."Essence drives us to fulfill our life through inspirations and urges, not trough shameful feelings of inadeqacy as the ego does" Ett genomgående tema i boken är tankens roll i vårat liv. Gina Lake skiljer mellan funktionell tänkning och tankar komna ur Egot. Hennes defeniering av tänkningens betydning för hur vi lever vårat liv åskådliggörs på ett provocerande men upplyftande sätt. Gina Lake menar helt sonika att all tänkning kommen ur Egot är spill av tid.

Det är inte en lätt uppgift att nedtona Egots dominans men kärleksfullt visar Gina oss att vi egentligen inte kan gå någon annan väg. Gina Lake förmår att förmedla den problematik som många av oss står inför varje dag, ja i varje ögonblick. Hon sätter spotlighten på mänsklighetens ömma punkter och lyser därefter upp vägen ut för oss. Att acceptera ögonblicket precis som det är, att släppa egots tankar och öppna sig för att något större kan jobba genom oss. Under läsningens gång går det upp för mig att det efter denna bok kommer att bli omöjligt för mig att negligera mitt eget Egos negativa inflytande på mitt liv och på  hennes avslutande fråga till mig, läsaren: "Are you willing to be at peace?" finns det bara ett svar.

 

Idag när jag vaknade sken solen genom fönstret och bofinken sjöng för full hals. Huset var stilla och barnen låg och snusade i sina sängar. Jag hade morgonen helt för mig själv.
Varje gång jag tittar in i min lilla shala här i huset så fylls jag av något gott, ibland går jag bara in och ställer mig ett tag för att ta in den fina energin som efterhand fyller rummet efter många yogapass med kärleksfulla och varma elever och ibland tar jag en av mattorna och rullar ut på golvet. Jag älskar ljudet, det lilla smället när mattan rullar ned i golvet. Det rymmer något gott.
I Anusarayogan, som jag är mycket inspirerad av, talar man om 5 principer och den första är att grunda och öppna sig för godheten. "Set your foundation and open to grace!" Att grunda sker både på ett fysiskt plan och på ett mentalt och spirituellt plan. Det handlar om att vara i kontakt med grunden, det som bär dig, både jorden, din intention och det gudomliga för utan detta vill allt du företar dig vara obalanserat och vacklande.
Jag hade öppnat fönstret så att jag kunde höra bofinken och suset från granen och känna den kyliga morgonvinden. Jag yogade i en solstrimma och kände mig in i varje asana, idag med en stor närvaro. Idag med en genomströmmande känsla av godhet och kroppen kändes stark och öppen. Efteråt låg jag en stund på mattan och lät andningen falla till ro och yogan verka i kroppen. Och jag tänkte:
Om jag gör det här varje morgon så kommer jag snart att kunna stå på händer fritt i rummet, min bakasana kommer att förbättras och jag kommer snart att kunna göra vasisthasana med ett ben lika snyggt som Neesha Zollinger! Sedan flinade jag för mig själv för så funkar det inte, den här morgonen är nu, den är inte varje dag och allting här i livet fram till nu har visat mig att jag är en person som inte är särskilt rutinpålitlig. Det kommer och går, ibland blir det mycket ibland bara lite och ibland ingenting alls. Och så såg jag en bild framför mig, knappt så poetisk men beskrivande, yogapraktiserandet som en liten grävskopa, den kan bara skyffla undan ett visst mått åt gången men efterhand kan den få undan väldigt mycket. Och vad är det då jag menar blir skyfflat undan?, jo det som man inom yogan benämner som Klishta. Klishta är de mönster som hämmar oss och skapar lidande, det kan handla om ego, okunnighet, begär, aversioner och rädsla. När man praktiserar yoga ersätts klistha såsmåningom av aklishta, mönster som inte hämmar oss men som stödjer oss på vägen till uppvaknandet till vår sanna natur.
I mitt tillfälle så sker det här lite i taget och av outrannsakliga grunder kan jag inte skynda på det, det har sin egen gång och det ända jag kan göra är att ta emot med öppna armar när det då och då inträffar morgonstunder som idag. För lika lite som det går att styra över bofinkar och gransus och solstrimmor och barn lika lite kan jag styra över uppvaknandet till mitt sanna själv eller för den sakens skull den första gången när jag kommer att kunna stå på händer fritt i rummet. Men jag kan alltid sätta grunden och jag kan alltid sträva efter att öppna mig för Godheten i allt som lever.

Bara en dålig hårdag?!

Min intention är att leva utifrån mitt sanna Själv och att varje gång jag upplever att Egots betingningar tar överhand leda min uppmärksamhet in i ögonblicket igen, som ju är den ända platsen där livet utspelar sig. Men ibland befinner jag mig i tillstånd som jag inte förmår att påverka.
Som yogalärare och yogautövande kretsar jag mycket omkring den här typen av problemställningar. Yogan är ett underbart och allomfattande koncept som har kartlagt det mänskliga dilemmat och utarbetat system för att hjälpa oss att nå insikt, hälsa och balans. En av de sätt man talar om inom yogan är att öppna upp sitt hjärta så att godhet och nåd kan strömma till, att se sig själv som ett kar som fylls upp utav den gudomliga energin även kallad Pranashakti. I princip är det, det samma som att vända uppmärksamheten in i nuet och låta det förunderliga livet leva oss, i detta öppnande genomströmmas vi av livets grundessens som är godhet. Shakti är den kraft som manifesterar form och Prana är den energi eller vitalitet som genomströmmar allt levande (alla former). Våran förmåga att träda in i nuet och häva oss upp över Egots tankar och bekymmer ökar vår Pranashakti som därmed gör att vi känner oss mera vitala och mera klarsynta.
Men ibland är det som att det inte går att etablera kontakten. Hur klart man än ser sig själv och hur mycket man än prövar att förbinda sig, oavsett vilka kort man har på handen, meditation, yogapraktiserande, vistelse i naturen, samtal med någon som man håller av och som är klartänkt och underhållande så känns allting ändå stumt och onåbart. Hur kan det komma sig? Jag vet ju vad jag ska göra, jag tar mina vitamintabletter, jag sade förlåt till barnen, jag lyssnade på bofinken och jag ställde mig på yogamattan men ändå känner jag mig i osynk.
Detta får mig att tänka över att vi kanske aldrig är helt i kontroll med hur livet lever oss."We aren´t in control of what comes and goes in our life",skriver Gina Lake. Hon fortsätter: "We have a small influence, not a large influence, on what happens to us. Call it destiny, fate, the stars, the bigger plan, or whatever you will, but it will have its way with us,and our greatest power and responsibility is in how we respond to life"
Så det vi kan göra är att sträva efter att skapa de bästa förutsättningarna men sedan att acceptera att ibland är man bara inte i strömmen, inte för att man gjort något "fel" men för att livet nu av outrannsakliga grunder just nu vill ha det så, kanske lite som att ha en dålig hårdag. Och vad kan man själv göra då? Ja,kanske bara rycka på axlarna och flina när man går förbi spegeln:-)

Från Hängmattan!

Gina Lake, en nondualteacher från Sedona i USA, www.radicalhappiness.com skriver i sin bok "Embracing the now", " The mind complicates life with a lot of thoughts about how, when, why, and whether to do various things. It plans and thinks about doing things, when life is simpler than that. Much of the time, living is just a matter of doing what arises to be done. Life calls on us to take action: Phone rings, children ask for assistance, dogs look longingly, email arrives, papers arrive on our desk, the refrigerator is empty, the laundry basket is full, ideas and inspiration arises." Gina fortsätter att beskriva hur det hon nämner som "the egoic mind" vill ta på sig ansvaret för att saker och ting blir gjorda men att egot egentligen är en funktion, en slags programmering som tänker på vad som ska göras. Detta ego som färgar mycket av våran vakentid, debatterar, knuffar, värjer sig, klagar och är orolig över hur nu det ska lyckas att få allt gjort. Om man istället låter sig leda från något djupare inom sig, det som Gina Lake kallar för "The Essence" så uppstår ett naturligt flyt igenom ens vardag, och allt det som behöver att göras blir gjort men utan den utmattning som egot tillför och överskuggar nuet med. Grunden till att vi blir så utmattade är att egot alltid är minst 3 steg före, det tänker och tänker, gör långa listor inne i vårat huvud och redan vid morgon tandborstningen tänker egot på kvällsmaten. Detta får oss att alltid känna oss korta om tid. Och vi känner oss stressade och fångade i hamsterhjulet och har svårt att se vägen ut. Ginas råd till oss är att ta ett ögonblick i taget precis som det står på de gamla väggbonaderna i mormors sommarstuga.  Det är det enda sunda att göra men för att vi ska våga måste vi lita på att det finns något som bär oss. Gina Lake formulerar det så tröstande, "Once you see that listening to the egoic mind is dysfunctional rather than functional, it becomes easier to ignore the mind´s tyranny- its pressuring, to-do list, and worries. Such thoughts don´t serve you and never have. You can be done with them, and you´ll get as much done as ever, or you´ll discover that there´s room in the present moment to just rest and be." Jag har beslutat att testa Ginas tes! Den kommande månaden ska jag följa den energi som uppstår i varje ny stund. Mitt ego har redan förutspått katastrofer, hur ska jag klara mig utan min långa check lista som brukar ligga på skrivbordet, och tänk om jag aldrig mera har lust att gå till jobbet!! hur ska vi då klara oss??? Men jag är trött på att vara i egots tyranni, jag vill ha fred och ligga i min hängmatta tills jag får impulsen att göra något annat eller tills det börjar att regna. Bloggen får fungera som min sekundant.