är ättiksgurkan sur eller söt?

Min ekonomi har alltid varit tunnsliten.
Jag har så länge jag kommer ihåg försökt att lista ut varför jag inte förmår att komma över en slags ekonomisk fattigdomströskel, som om en stor elefant står i dörröppningen och spärrar för all genomgång.
Att man präglas av den tid och kultur man växer upp i är givet, och det handlar om att se igenom mönsterna så att man förmår att leva mera utifrån sitt sannare själv. I en fas i mitt liv har jag trott att min konstanta oförmåga att skapa ekonomisk växt och överflod har speglat mina egna personliga brister. Så mina tankar om mig själv ha varit synonyma med hur mycket pengar det var på kontot. Idag är jag inte säker på att sammanhanget är lika simpelt.
Gina Lake skriver:"We tend to take experiences of limitations personally. We think we shouldn´t be having that experience or blame our self for it./..../Limitation is especially difficult for the ego becuase the ego are under the illusions that it can make life better. When faced with the sense of powerlessness produced by some limitation, the ego suffers greatly. It´s ashamed and angry over not being able to manifest what it wants. Enligt Gina Lake upplever vi först sinnesro när vi förstår att; "Limitation has a great value becuase it develops our patience, restraint, self-reliance, and other positive qualities. It shapes us like nothing else can. It also motivates us to cultivate talents and skills we might not have developed otherwise.
Så kanske ska jag bara släppa taget. Kalla det Dharma, något jag reder upp i det här livet som jag inte själv förstår, eller kanske inte ens reder upp men som en erfarenhet. Att erfara penningnöd, att leva på ett hängande hår och göra underbara saker med livet på trots. Att stå andaktsfulla ute i vårkvällen med barnen och höra tranorna trumpetera över dalen och njuta värmen i huset när vi kommer in igen och veta att vi har ved nog till att hålla huset varmt och att ungarna kan få ett bad också imorgon.
Det låter som att jag romantiserar eller vill glorifiera men jag menar inte att det att ha pengar inte betyder att man inte kan värdesätta ett varmt bad. Jag sätter inte upp fattigdom versus rikedom. Det är två olika erfarenheter, och ingen av dem är sett i ett kosmiskt perspektiv mera värt än det andra, det ger bara olika infallsvinklar.
Man lever nödvändigtvis inte mera autentiskt för att man inte har några pengar och heller inte är man nödvändigtvis mera lycklig för att man har dom. It´s all a state of mind!:-) Gina Lake påpekar: "The struggel against a limitations is what causes suffering not the limitation itself."
Det är skitjobbigt att vara utan, men det är bara en känsla och den går över, och så kommer den igen och så försvinner den och kommer igen. Det är mina tankar om begränsningen som skapar lidandet. Inte begränsningen i sig själv!
Så om jag kan börja låta bli att förebrå mig själv kanske jag förmår det som yogisarna kallar aklishta, att skapa ett nytt utgångspunkt för att upphäva gamla uttjänade mönster, och detta kan skapa mindre lidande och mera frihet inom mig.
Att jag kan göra jokes när jag står med näsan inne i kylskåpet och stirrar på en gammal ost och en burk ättiksgurka när barnen behöver en ordentlig matsäck, vad visar det?, att jag släppt taget om att ta livet så jäkla allvarligt eller att jag är klar till en utredning hos socialmyndigheterna?